Jag är en sån där människa som vägrar läsa något annat än pocketböcker. Jag älskar känslan av pocket, storleken och att den kan ligga i botten av min handväska utan att bli förstörd är det bästa av allt. Jag viker alltid mina hörn och är oförsiktig med boken men det gör också att boken ser läst ut och det är precis det jag älskar. Jag vet inte hur många pocketböcker jag har, det är nog flera hundra om inte mer, och jag är så nöjd att varenda bok är läst… Ja, förutom dom jag har på “att läsa-högen” eller dem som jag har påbörjat men ännu inte avslutat.
Många jag känner tycker inte om pocketböcker utan älskar det hårda omslaget och att böcker ska se nya ut. Och det är ju bra för då finns det en marknad för all, men jag jag håller mig till mina pocketböcker.
Jag köper böcker både nya och på loppis och eftersom Svärmor är lika boktokig som jag får jag många böcker av henne. Men mitt favoritsätt att skaffa nya böcker att läsa är på loppis eller antikvariat. Att få leta i uppradade boklådor/hyllor efter just en speciell bok (självklart har jag en “att skaffa” lista) eller hitta någon ny författare är nog fortfarande en av mina topp-tio favorita saker att hitta på. Men jag är också ganska kräsen, böckerna ska helst kosta 5-10 kr och om jag hittar ett häng, vilket jag alltid lyckas göra, ska det gå att pruta på priset.
Mitt bästa minne av bokletande är på Gotland tillsammans med VisbyAnna och Adde. Vi åkte ut till Visby Flygfält där det var bakluckeloppis och hittade en man som sålde Ed McBain-böcker, vilket är en av mina ständiga sökningar eftersom jag skulle vilja ha alla 83 böcker, de är några av mina favoriter. Han hade några över 20 st fast några var inte pocket. Så jag tittade genom högen och som tur var hade han nästan bara de som jag inte tidigare hade, så jag fick ihop 22 st. Det hela slutar med att jag fick betala 70 kr för hela bunten… =) Det kallar jag ett fynd!
Ytterligare en av tjusningen av pocketböcker som är köpta på loppis är att de har haft ett liv innan de kom hem till mig. Det står namn i, kanske datum och ibland även hälsningar från nån släkting. Det är otroligt kul att se… Och det är därför jag alltid, när jag läst ut boken skriver mitt namn, ett datum när boken lästes och om jag fått boken av någon. Som ett litet kulturarv, mitt egna fotsteg i sanden…
Min senaste påbörjade bok är Dykaren av Håkan Östlundh. Denna boken har jag letat efter ganska länge eftersom platsen boken utspelar sig på är ett riktigt läckert kalkbrott på Gotland som Adde och jag har besökt i jakt på en Geocache, CGw1a2 Dykaren 2. Det är ett av våra läckraste äventyr som geocachare och det gör det hela lite häftigt. Men det är en helt annan historia, som kanske kommer nån annan gång istället.
I boken låg det ett litet minne, ett fotspår från en tidigare ägare…
Ett gulligt litet kort från Niclas till sin mamma och pappa.
Man kan ju undra om det är mamma eller pappa som har läst boken, eller kanske båda. Hur gammal är Niclas och vill han kanske ha tillbaka sin fina teckning? Så många frågor om hur boken hamnat hos dom och varför den hittades av mig i en boklåda på en loppis i Södertälje?
För er låter min fascination för pocketböcker absurd, men jag vet inte om det är min vilja om att känna mig delaktig i vår historia eller bara en vilja att ta vara på det som kommit före oss…men jag kan bara inte läsa en bok utan att fundera på dessa frågor. Förutom då boken i sig, och alla frågor som man ställs inför när man läser innehållet och berättelsen. Det kanske är lite av en grubblares bekännelser detta men för mig är en bok aldrig bara en bok, utan ett litet, om en jättelitet, inslag i vår stora stora värld…
Karoleen 